Fortsätt till huvudinnehåll

Utvalda

Kärleken är

Behöver jag nämna hur nervös jag var inför begravningen? Jag har nog aldrig känt mig så osäker och rädd inför något som just den. Ena sidan av mig ville ta avsked medan de andra inte var redo. Jag och J kom dit till kapellet i god tid i torsdags. Detta var en magiskt vacker dag med blå himmel och sensommarvärme. Det glädje mig något oerhört för att dagen kändes inte lika tung. Det var tufft att gå in och kika på blommorna och kistan innan ceremonin. Jag var inte helt förberddd men prästen sa att det gick bra att gå in och kika. Fick dock gå ut igen för jag inte orkade.
Väl innan begravningen var nog värst, när man satt tyst på stolarna framför kistan och bara väntade på att klockorna skulle börja ringa. Det var oundvikligt att inte titta på kistan och tänka att Mormor låg däri. Allt kändes fullständigt hopplöst.
Sen satte allting igång. Prästen var fantastisk. Hon berättade om Mormors uppväxt på landet och att vara ensamstående mamma, om japanresan och hennes stolthet till arbetet där hon jobbade i köket på sjukhuset och lagade hemmagjord mat varje dag till de inlagda, också hennes kärlek till sin familj, dottern och oss barnbarn som prästen kallade livets efterrätt. Allt var så himla fint berättat.
Och plötsligt kändes det som om Mormor inte låg där i kistan utan var med oss på ett annat sätt. Det är jättesvårt att förklara. Under middagen efteråt var det en släkting som berättade hur en solstrimma hade kommit in och landat på det hjärta med gula rosor där det stod min brors namn på när vi barn barn nämndes. Så vackert! ♡ Klart hon var med.
Jag grät otroligt mycket under hela ceremonin, men nu i efterhand kan jag konstatera att allt inte var av sorg och saknad utan det kom även glädjetårar, över vilket fint liv hon ändå haft och att hon nu är fri från sjukdom. Jag har känt mig så lycklig och fri i tankarna sedan den dagen. Jag ska också vara glad att jag inte fått ögoninflammation med tanke på att jag till slut inte visste vilken näsduk som var till ögonen och vilken som var till näsan, haha.

Denna helg ska jag mest bara ta det lugnt. vi har huskys här hemma och jag ska passa på att spela så mycket jag bara kan, det blir alltid svårt att hinna med sånt i veckan.
Fick spontant tillgång till en biljett till Harry Potter Live in Consert nästa vecka och nu längtar jag bara tills dess. Sen så bokade vi biljetter till Skönheten och Odjuret på Malmö Opera den 21 december. Det är fint att se fram emot saker.

🌹






Den här spelades på Mormors begravning. Oerhört vacker låt! 

🌹

Kommentarer

  1. Beklagar sorgen. :( Jag förstår precis vad du menar med att mormor var där. Kände precis detsamma när jag var på min mormors begravning i våras. En vacker begravning där min systerson till och med fick oss att skratta med alla sina bus. :) Så ofattbart att hon inte längre finns kvar, samtidigt som jag är oändligt tacksam över att hon inte längre behöver lida och ha ont. Min mormor insjuknade i cancer för ganska exakt ett år sedan (27/8-18) och hon somnade in lugnt och stilla på äldreboendet den 4:e mars. Jag har så många fina minnen från henne och stod henne otroligt nära... Någon dag ska jag gå igenom alla brev och kort från henne samt allt annat jag fick med när hon och morfar flyttade ifrån sitt hus. Just nu står det i förrådet i olika lådor och påsar, jag har liksom inte riktigt orkat ta tag i det. Fin blogg du har förresten. :) Kram Emma (https://emmarosell.blogg.se/)

    SvaraRadera
  2. Låter som att det blev en vacker ceremoni - med många vackra blomsterarrangemang. Ta vara på dig själv och familjen. <3

    (Sent) Svar: Ja, verkligen! Att känna samhörighet med R's familj betyder mycket för mig, speciellt eftersom att min egen familj bor långt borta.

    Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg

Pumpkin